Dagens humör: lite ledsen
Dagens mående: ont i huvudet, ont i magen, ont i hjärtat
Dagens borde: skriva klart projektet
Dagens frisyr: nersläppt än så länge
Dagens smink: ingenting för tillfället, ska på snart
Dagens klädsel: tights, jeansskjorta
Dagens planer: träffa emilie, fira mammas födelsedag, skriva projektet, dansa
Dagens materiella vill ha: iphone, ny dator
Dagens fundering: vad händer sen?
Dagens beroende: vatten, värktabletter
Dagens tråkigaste: att jag ska städa bort Pesetas grejor
Dagens längtan: dans ikväll!
Dagens superlängtan: till projektet är klart!
Dagens tidning: aftonbladet.se
Dagens låt: har shewolf på huvudet av någon anledning

Pesetas dog och jag tog mig ut men nu är jag hemma och jag är ledsen. Tittar på Frank och tänker att Pesetas va min Frank, innan jag fick Frank. Fattar ni? Tänker på när vi bodde i Örebro och han va mitt barn. Tänker på när vi gosade och när jag stördes av hans springande i hjulet.

Han blev gammal och han hade det bra och fan, jag saknar honom ändå.

Som ett slag i magen. Trodde det var över nu. Fan.

Hade lätt kunnat döda nån nu.

NU JÄVLAR I HAVET SKA VI DRA ÅT SKOGEN!!!!!! YES!!!

Alidas morbror är Peter Haber. Jag vill oxå ha Rudolf som morbror.

Idag har vi haft teori hela dagen, rätt drygt men ändå skönt när man inte pallar vara kreativ. Fick tillbaka färgprovet med ett VG, känns bra!

Har haft feber till o från sen i fredes så nu ska jag bara slänga mig i sängen o dööööö. PUSS

Har hållts vaken av sms halva natten. Folk återuppstår tydligen från de döda. Vet inte om jag ska vara glad eller arg. Är nog mest arg. Förväntar mig ingenting denna gången iallafall.

Idag ska här storstädas! Sedan blir det dinner med mor & far. Henrik ska bjuda sin tjej på mat så honom har jag inte sett röken av på hundra år, lite tråkigt.

Frank var en liten djävul i morse så min arm är ungefär köttslamsor. SÅ ONT!!

Happ. Det va det. Vad ska ni göra idag?

PUSS! JAG ÄLSKAR ER MINA VÄNNER!

Vet inte om jag ska bli förvånad eller inte, antagligen det sistnämnda. Men ändå, att folk beter sig så gör att jag mår illa. Jag kan inte förstå det. Visst att jag inte alltid agerar som den 22-åring jag (snart) är, men det där är ju löjligt. Kvällen var under all kritik och därför tog jag taxi hem halv ett. Skulle stannat hemma från början :S

Ett + är ju inga pinsamma sms. Win!

Hade velat vara i Hbg. Skrev ett hatinlägg för ett tag sen om stället men jag älskar Helsingborg, innerst inne. Mina bästa är där. <3

Old me is back! Eller new me kanske. Hon som går upp i ottan, sliter som ett as i plugget och ändå har ett socialt liv! YEAY! Förra helgen var jag totalt isolerad i hemmet och snittade 12h tre nätter i rad. Ikväll ska jag på't igen och jag varnar för sms och samtal. Fan, ska man lämna luren hemma? Slippa ångesten...

Jag tänker på dig ikväll.

NU KÖR VI!!

Nu för tiden vaknar jag, åker till skolan, sliter som ett djur, kommer hem och deckar. Det är ungefär så mitt liv ser ut just nu. Jag är alldeles orkeslös och ska faktiskt ta och hoppa i säng nu. Eller krypa, snarare.

Vi har varit ute i skolsalongen en vecka nu men känns som en månad, för det händer en jäkla massa hela tiden! Idag har jag gjort folieslingor på en tjej, klippt en kvinna och klippt ett barn. I morgon kommer Emelie och ska klippa och färga :) ska bli roligt, fast egentligen är vi lediga på förmiddagen men jag ska dit ändå.

I övrigt har jag haft en förjävlig vecka, mått piss, varit på pissigt humör, bara velat dö. Så det va det. HEJ!

Ibland stannar jag upp och ser tillbaka på mitt liv och tänker att allt var mycket bättre förr. Sen tittar jag mig själv i spegeln och tänker att jag var en annan människa sist jag var brunett, och att jag inte känner mig som mig själv, och att jag är bättre nu. Hur går det ihop? Att människan jag var förr gillar jag inte lika mycket som den jag är nu, men allting var bättre förr än vad det är nu? Det funkar ju inte. Den ekvationen har ingen lösning.

Visst, jag saknar mycket. Många. Men jag vill inte vara någon annan stans är där jag är idag. Det finns alltid saker man vill ändra på, kring allt, men jag är så jävla nöjd jag bara kan bli, egentligen.

Förutom vissa petitesser, men så är det ju.

Det här skulle varit ett klaginlägg men det går ju inte nu, för då motsäger jag mig själv. Så det är väl bäst att sluta nu då, antar jag.

Jag vet ingenting om dig längre, och jag hatar det.