JAG KAN INTE riktigt acceptera det fast än berättarrösten gör det klart för mig från första början. Detta är ingen kärlekshistoria. Punkt slut, ungefär. Och det är det inte, men jag vill att det ska vara det. Därför tycker jag första halvan av filmen är helt fantastisk. Det pirrar i min mage som om det vore jag som stod där och blev kysst, som om det var jag som var på IKEA med någon jag älskade, som om det var mig allt hände. Det är så typiskt en romantisk komedi det bara kan bli, med undantaget att det här inte är någon romantisk komedi.

Jag är jäkligt kluven men jag tror att när jag fått smälta den lite till kommer det vara en av mina absoluta favoritfilmer. Ja, den berörde mig så pass. Den var jävligt fin. Den ÄR fin. Och visst påminner Joseph Gordon-Levitt om Heath Ledger? (Ironiskt med tanke på att dom spelade mot varandra i 10 orsaker att hata dig.)

Slutsatsen är: Se den.