Frank är sig själv igen och har lekt i nästan fem timmar. Det var skönt att komma hem till en pigg kille! I morse var han väldigt seg så jag var lite orolig över att han tappat sin personlighet men inte då :) nog bara lite bedövning som va kvar. Han verkar inte känna av såret heller men jag vågar inte riktigt ta i honom, man vet ju aldrig. Han älskar mig fortfarande iallafall! Och inatt kan vi sova tätt tätt tillsammans igen, så mysigt!

Det här har blivit en kattblogg märker jag men så får det vara, för jag skriver om mig och mitt liv och han är min familj och bästa vän så that's it. Gillar ni inte det kan ni dra. Jag skriver för att skriva av mig, inget annat. Vill ni ha mer får ni läsa "proffsbloggarna".

Ikväll har jag iallafall hunnit med Gossip Girl, SATC och 27 dresses. Den sista mest för att Katherine Heigl är så jävla vacker och för att jag inte orkar gråta mer till Grey's.

Gonatt!