Börjar min kväll med att åka tåg till Helsingborg tillsammans med Johan Wissman. Som den mes jag är blev det ingen autograf som bevis, pappas teori är att jag inte vågade för att han var så snygg. Och det var han ju.

Emilie plockade upp mig på Knutan och i hennes blå pärla körde vi snabbt och lätt till Plän och Skuggan. Väl där var det bara att byta om till svartvita kläder och joina gänget i gråskala. Det bjöds på bål, snacks och tårta och magen blev snabbt mätt efter alla mina och Emilies daquiris.





När klockan slagit över midnatt bestämde vi oss för att ge oss ut i staden; jag, Plän, Emilie och Erika. Första stoppet var Rockbaren, något jag skarpt protesterade mot! Jag ville till Tivoli och dansa för bövelen! Men lyckligtvis lät jag mig övertygas för när vi väl entrat stället hann vi knappt sitta ner i fem minuter förrän en servitris kom fram med en bricka shots och sa:

Killarna vid bordet där borta bjuder.

WHAT?! Sådant händer bara inte! Inte i Hässleholm och vad jag vet inte i Helsingborg heller. Men tydligen händer det i Stockholm för det var därifrån killarna var. Vi blev överbjudna till deras bord och hade det riktigt trevligt! Bestämde oss snart för att dra vidare till Tivoli iallafall och hör och häpna - männen ville hänga med! Tror dock vi tappade några på vägen men vi var en ganska stor skara som började skaka våra lurviga på ett svettigt dansgolv.


Le boys. Dennis, Simon, Erik, Manne, Staffan, Hampus, Erik, John och Martins hand som skymmer alla. (Jag är helt sjuk på namn.)


Vid stängning började vi fundera på efterfest och Stockholmarna var inte sena att bjuda med oss till deras hotell. Plän bestämde sig för att gå och lägga sig men vi tre andra hänge med! Inte för att det var någon hit, men det var någonting att sysselsätta sig med tills morgontåget gick hem.

Och hem kom jag strax innan åtta på morgonen. Solen sken och jag ville bara dö. Gick och lade mig och tillät mig få tre timmars sömn innan jag lapade sol i poolen.

Det får bli Pläns bilder sålänge, min kamera är bortstädad och jag vet inte riktigt var den hamnat...