Emelie och Sandra dansar med mig och jag blir lite stolt, även om Sandra slutar efter första skuttet. Jag har lärt Emelie, hon har lärt Sandra. Tillsammans kan vi göra vilken postfest som helst oförglömlig.

Frank har kurat ihop sig vid mina fötter, men ligger ändå och spanar ut genom fönstret. Han är så fin och jag känner att jag gjorde ett bra drag när jag tog med honom hem. Hans vita päls lyser i skymningen och min kärlek är så oändlig.

Så sneglar jag på mobilen som legat tyst och stilla sedan 17:00 och undrar om jag ska tolka din tystnad som att det var du som dissade mig denna gången? Och det känns lite tråkigt.