Så var det slut för den här gången. Min helg var fantastisk, på flera sätt och vis. Fantastiskt sällskap, fantastiska drycker, fantastisk mat, fantastisk musik, fantastiska vänner. Jag älskar er allihopa, more than words can say. Har varit jätte mjukis idag och gråtit over and over till SATC. (Carrie flyttar till Paris - Emilie flyttar till Paris.)

Today I had a thought... what if I had never met you?


Fan, utan vänner är man ingenting. Vänner och familj.

Och ändå kan jag inte stoppa mig själv från att sitta här och sukta efter en man. Jag undrar om jag inte försöker tillräckligt, och hur mycket ska man egentligen behöva försöka? Jag tänker tillbaka, ler, känner fjärilar i magen. Och jag känner mig skit löjlig. Det känns som att minst hälften bara händer i mitt huvud. Jag förstorar upp och hoppas. Och det är dumt, för jag bygger upp någonting som kanske inte ens finns.

Men någonting har förändrats, någonting har börjat. Vi får se vart det slutar.