Vad det är skönt att ha en bästa vän man kan prata med! Emilie och jag är verkligen en match made in heaven. Vi kompletterar varandra bra. Idag satte vi oss (efter en vild åktur på Axels tivoli) på en stubbe på Tingsbacken och pratade om våra män. Ja, jag om mina imaginära pojkvänner och hon om sin väntande man i Paris.

Hur Hollywoodfilm känns det inte att höra att han sprang efter henne på Champs-Élysée när hon gick förbi? Han satt på en uteservering och åt med en vän, hon gick förbi, han såg henne och - sprang ikapp henne! Han låter som värsta drömmannen och jag är glad för hennes skull! Nu vill jag att samma sak ska hända mig men jag antar att jag får flytta från denna hålan då.

Men inte än, för jag har uppdrag att slutföra först.