Le hunchback de Notre Dame

Trots allt som hände i lördags så lever jag.

Ett härligt gäng tjejer i mitt vardagsrum, en busig kise som numera heter Eddie (fast jag är lite sugen på Frank, för att spinna vidare på valutanamn ännu en gång (Franc då alltså, som jag vet uttalas Frang men det kan man ju inte heta) och jävla massa alkohol.

Att jag inte kom till Björket gör inte det minsta, för nu har jag och Emilie inte bara haft våra konstigaste och äckligaste spyor tillsammans utan även dom roligaste.

Allt började när resten av sällskapet redan gett sig av och Emilie och jag stannade för att natta kisen. Helt plötsligt känner jag en våg av illamående komma mot mig och jag lämnar djuret i Emilie förvar för att gå och kasta upp. När jag kommer tillbaka händer samma sak henne. Och så fortsätter det. Katten somnade och stördes inte av vårt beteende men när jag vaknade upp inne på toaletten med spyor i den och på golvet började jag bli orolig för mig själv. Emilie hade vid det här laget deckat i soffan efter x antal uppstötningar. Jag hade hunnit med både toaletten och köket. Men jag bestämde mig för att det fick vara nog. Plockade fram madrass och täcke och somnade på vardagsrumsgolvet.

Vaknade senare av att Emilie springer iväg och spyr, igen. Går upp och tittar vad klockan är. Halv sju. Halv sju på morgonen. Allt började ca halv ett. Helt sinnessjukt, ofattbart och roligt. Att det hände oss båda är ju bara sjukt.

Allt som allt, väldigt lyckad kväll!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0