Igår bestämde Izza och jag oss för att titta på den spanska skräckfilmen REC. Mina förväntningar var ofattbart höga då jag fått mardrömmar av att titta på trailern. Och filmen var över denna stora förväntan! Den var inte så skitäcklig som jag trodde - jag tömde inte blåsan i brallan - men den var sjukt mycket bättre än vad jag trott i storyn, berättandet och skådespeleriet. Jag blev riktigt rädd några gånger och skrek rakt ut och det är så det ska vara.

Filmen handlar om ett filmteam som ska följa med brandmän på ett vanligt nattskift. När de till slut får ett larm ska de åka och titta till en kvinna som sägs ha skrikit inifrån sin lägenhet. När de kommer fram till huset möts de av poliser och andra boende i trappan. Så plötsligt blir de instängda och satta i karantän utan någon som helst förklaring. Medan stämningen och skräcken stiger blir även kamerarörelserna mer intensiva och man kan inte sitta still. Vi ser allting via filmteamets kamera. SVINBRA. Och slutet alltså, den paniken och spänningen. Wohooo!

SE DEN.