hässleholm och dess invånare

Precis. Jag ska antingen lägga mig ner och tvångssova eller så ska jag göra popcorn och se en film och tänka att popcornen är choklad.



Förstår din irritation btw.

(Titta vad jag hittade!)



Fucking fuck fuck fucker



Håll i dig för en absurt dramatisk och otroligt komplicerad anekdot om en liten (or so we thought) transportsträcka hem.

Låt oss börja där det tja, började. Min Natalya/Petra övertalade mig, eller ja det är orättvist att säga så för hon behövde bara fråga en gång, att spendera den fina måndagen i Malmö. Ja det vet ju alla vad man svarar då - yo yo yo let's go!



Inköp Emilie:

-Zebrablus

-Skjortklänning

-Tidning

-Rougeborste



Hur fan går det till? Jag har ju inga pengar ens. Vi skulle ju leta jeans till Natalya/Petra. Vi letade också maniskt efter "wasted paper bag basket waist paper"-kjolar men dem var upplösta från jordens yta. När vi ätit underbara sallader hos Salvatore på Café Grue så åkte vi ut till Västra Hamnen och svettades och skaffade fina brännor. Min passar fint till den nyupptäckta Saint Tropez-smaklösheten som jag kör stenhårt på i sommar, du vet; guldkreoler, djurmönser, espadriller och solglasögon 24/7. Okej, moving on. Västra Hamnen: konstaterande att vattnet var ice ice baby, vattenskotrarna tuffa, yachterna shanghainingsmaterial och vi lite svettingare lite nöjdare mycket tröttare. Det skulle verkligen bli skönt att komma hem och slänga sig i soffan och äta något gott. Nu hade vi ju trots allt varit utan käk sedan klockan ett, nu var hon snart fem. Vi skulle dessutom hinna hem innan sex, vilket var perfekt eftersom vi ville hämta ut våra undanlagda prylar på H&M. Allt hade flutit på så djälva bra. För bra, visade det sig. Kommunaltrafiksmardrömmen skulle just börja.



Jag och Natalya/Petra ställer oss utanför toaletterna på det överfulla tåget som skulle ta oss till Hässleholm via Lund, Eslöv, Höör och en massa andra ställen på vägen som lokchaffisen stannar vid om han inte vill bli av med sitt jobb. Tiden går och vi ser en tjock rödflammig konduktör flåsa förbi och snacka med någon i en liten dosa, knattra in någonting i en annan dosa. Någon frågar honom vad som pågår, ska vi inte köra snart? Nej det verkar ha hänt något. Vague som de alltid är i krissitustioner kan vi ju räkna ut att det har hänt en olycka. Det sprakar till i högtalaren och vi får reda på att det kommer att ta ett tag innan vi kan lämna perrongen, någon har blivit påkörd i Lund. Vi sätter oss på en bänk utanför.

Plötsligt väller människorna ut ur tåget - vad har de nu sagt? Det verkare ju inte som om detta tåget kommer att gå överhuvudtaget så vi går bort till Skånetrafikens kundcentrum, kanske kan vi haffa en ersättningsbuss. När vi kliver in utannonseras följande, "Tåget mot Växjö Kalmar, med avgång 16:43, är definitivt inställt, jag upprepar definitivt inställt, första förbinelse till Lund avgår 17:08 från spår...". Vad är klockan? Vad är klockan? 17:05! Vi småspringer till Lundatåget, kommer precis på. Sittplatser.



Jag tar min första livlina - ring en vän - samtalet går till mamma, "Hej! Det är jag. Jag tror att jag kommer bli lite försenad - mmm - det är någon som har blivit överkörd i Lund - mmm - ligger typ kroppsdelar över tre spår - jag vet - kommer ta jättelång tid att rensa upp - mmm - ringer om det blir mer krångel, kan du hämta oss då - mmm - pusshej!". Jag sitter käpprak upp i sätet under samtalet och ser hur några långsamt vänder sig om med förvridna anleten, några sträcker sig efter mobiler elle lägger ner sina tidningar. De har ingen aning om vad som har hänt, dessa oskyldiga själar ville bara hem till Göteborg. Jag kan alltså betrakta mig som budbärare av livsnödvändig och mycket berikande information.



I Lund går vi omedelbart in i kuncentrum, för vi vet verkligen inte hur vi kommer härifrån. Djävulsk kö, till slut vår tur, den enda informationen vi får att vi missat några ersättningsbussar men ställ er och vänta på någon ny, kommer det ingen på ett tag så hittar jag ett nytt färdsätt till er. Vi väntar vid hållplatsen.

Det känns som att befinna sig längst bak på en konsert, framför oss finns en gigantisk folksamling. Vi går och köper glass. Vi vill verkligen inte vänta på de där bussarna. Kundcenterkvinnan får hitta något bättre. Köar igen bara för att komma fram till att det enda vi kan göra, förutom att vänta på ersättningsbussen, är att åka till Helsingborg och ta oss vidare därifrån. Fuck me.



Fyra bussare senare plockar jag fram armbågarna och trycker bort alla glassätande tanter som frusit fast i gatstenen, kommer på en buss bara för att inse att Natalya/Petra befinner sig fem människor bakom mig utanför bussen. Pust, hon är på när dörrarna stängs och vi rullar mot Eslöv där vi ska ta ett tag till Hässleholm, äntligen.



Här kan jag passa på att inflika en rapport om vår psykiska och fysiska status.



Utanpå:

-svett

-avgaspartiklar

-vägdamm

-bakterier

-hårfett

-kassar

-väskor

-människoflott

-skavsår

-säkerligen salmonella eller något annat som utvecklas väl i värme



Inuti:

-utmattning

-apati

-ingen mat



Två kilometer utanför Malmö får busschaffisen en funktionsstörning i hjärnan: "Hopp, hopp allihopa här ska ni av. Härifrån tar tåget er till Eslöv". Lemmeleffekten gör att ingen tänker efter, alla hoppar av och han kör iväg. Vi är som en stor turistgrupp, ingen har en aning om något, ingen vet var vi är. Efter en stund får vi reda på att vi befinner oss i Öretofta - en tågstation där bara Pågatågen stannar (lila skyltar) och nästa tåg går om 50 minuter. Om det hade gått. Busschaffisen med brain-outfall kanske råkade glömma att hela sträckan mellan Lund-Eslöv/Eslöv-Lund är AVSTÄNGD! Kom Natalya/Petra, vi liftar.

Jag kissar på en grusgång för att hämnas på Öretoftas bara existens och sedan står vi där i den brutalt stekande solen med armarna ute och tummarna mot himlen (och jag får ett myggbett i armhålan under tiden). Ungefär fem bilar kör förbi på hela tiden- ingen stannar. Jag vet inte hur länge vi stod där, men ungefär 200 meter längre ned på vägen ser vi hur en underbart modern Volvo stannar framför en kvinna. Vår chans! Jag släpper väskor och kassar och springer, med de sista krafterna jag kan uppbringa, dessa vad som känns som tusentals kilometer (200 meter om jag får påminna) knackar på rutan, får vi åka med?, vi får åka med!, vinkar komkomkom till Petra. Glider in i den svala bilen. Lyxskjuts till Eslöv.



Skrattar åt de andra odriftiga som står kvar på perrongen i Örekofta, Öretlofta, Öretofta whatever, som väntar på ett tåg som aldrig komma skulle. Nu är vi så nära Hässleholm! Framme kan vi konstatera att tåget är försenat från 19:15 till 19:40. Vi bryr oss inte längre. Plenty of time to kill. Vi har som sagt inte fått någon mat sedan ett så vi letar efter ett fik (största skämtet i Örekofta var när vi drömskt hade pratat om det orgasmiskt underbara med en skabbig pizza och sedan ramlar på en pizzeria. Gud vad gott. Vi går till kiosken bredvid och frågar om den är god därinne. Hon småler och säger att den nog varit det - om den inte varit nedlagd). Vi går mot ICA efter att vår rekognosering misslyckats. I gångtunneln springer en flicka ner och ropar till någon bakom oss att tåget är här. Va? På vårt spår? Det kan ju inte stämma. Vi springer upp. Joförihelvetedetärdet! Hoppar in och det rullar iväg tre sekunder senare.



Vi gråter nästan av glädje, fånflinar gör vi iallafall, och ingår en pakt att aldrig lämna Hässleholm igen, åtminstone inte med tåg.

Fucking fuck fuck fucker.

hihi jag vet den är jätte fin!! :D trivs mycket bra här.. men hyran är därefter ;( hehe ja skit gött o kunna tvättta uppe i lägenheten.. har torktummlaredessutom också. :D Du får jätte gärna komma hit och titta... :D jag är ganska upptagen på lördagar famöver.... på dagenialf.. men lördagkvällar ochsöndagar går bra.... på veckorna pluggar jag. men säg baa till när du kan komma så!