Idag försökte jag vara fyndig vid matbordet och berättade om min och Tonys diskussion idag. Han frågade mig om jag skulle vara kvar på Posten i höst, och jag sa att det är jag nog. "Ja, och om tio år kommer du ta över pappas position" skojade han. Min pappa är chef över flera distrikt i Skåne. Ingenting som lockar mig. "Nej du, detta är bara tillfälligt" sa jag. "Det var 18 år sedan jag började jobba här" sa han "tillfälligt". Sådant där skrämmer mig! Det är inte det att Posten är en dålig arbetsplats eller ens tråkig, det är faktiskt ett mycket varierande jobb, speciellt om man då som jag gör nu i sommar, springer och delar ut på olika distrikt. Men att stanna där resten av livet hör inte till min planer.

När jag då berättade detta runt middagsbordet fick jag önskad reaktion från mamma - skratt. Pappa däremot tog på sig den sura minen och blev seriös och jobbig. "Hur ser dina framtidsplaner ut då?" Ja, inte fan vet jag. Men jag ska inte stanna på Posten hela livet iallafall.

Min bil:


Henrik var hemma och åt och hjälpte mig lägga in låtar på mobilen. Jag är smått oteknisk ibland, eller bara lat. Frågar Henrik om minsta lilla. Fast blir väl ändring på det nu.

När han skulle cykla hem sa han iallafall "Du får gärna komma och hälsa på mig om du vill". Och det tänker jag! Redan i morgon. Jag ser en vänskapsrelation oss emellan växa. Fint.