Nu är jag verkligen döden död. Men fan vad bra Sytycd var. Som vanligt. Helt fantastisk. Man bara sitter och glor, med gåshud nästan konstant. Skratt och tårar om vartannat. Det är så fint när dans berör. Så fint så fint.

Jag håller förresten på med en koreografi själv. Till Hide & Seek, en av mina absoluta favoritlåtar. När jag hör den ryser jag och blir tårögd, jämt. Tack Imogen Heap.

En sak till, som kanske inte alls hör till, förutom att dans ingår: Vilka ska med till Björket den 26e? Hittills är det jag och Emilie. Emma sa med att hon skulle dit. Skulle kunna vara kul. Typ juldagen, fast på sommaren. Vad sägs?