det ter sig så naturligt, att gråta till grey's. samtidigt som karaktärerna inser sanningen via patienternas ord går det rakt in i mig som tittare oxå. jag känner igen mig. jag förstår. jag berörs. jag skrattar och jag gråter. alla dessa ord som sägs. merediths berättarröst. allt slår mig i magen. och just ikväll är det svårt att hålla kinderna torra.

även om jag inte har en man som är otrogen mot sin fru med mig, eller om det är min man som är otrogen mot mig, så passar det lixom in i mitt liv, på nåt sådär konstigt sätt. förhållandet mellan mig och dig, det är precis som för dom. (jag kan inte skriva för mycket eftersom jag inte följer sveriges visning av programmet.) det är som att så fort vi inte kan få varandra, det är då det blir spännande. igen. och igen. och igen. och även om vi säkert båda vet att även om det var tillåtet så hade det inte gått, så kan jag inte låta bli att tänka på dig sådär.

speciellt inte efter filmen "how to deal" där den perfekta kyssen ägde rum.

för du vet att man längtar efter den där första, spännande, pirriga kyssen. den kyssen har vi delat så många gånger. första gången. andra gången. alla gånger. och hur kan man låta en sådan person försvinna? jag har försökt. och det funkar ibland. men kvällar som denna, efter grey's-avsnitt som det, då bankar allt på dörren igen och jag saknar dig mer än på länge.