igår trodde jag seriöst att jag skulle dö. efter världens sämsta natts sömn, med blodsmakande hals, hosta som fick bröstet att smärta och feberfrossa utan dess like, vaknade jag minst en gång i timmen. jag låg kvar i sängen nästan hela dagen. knarkade tabletter och var så gott som död. min kropp gjorde ont bara jag rörde på mig och det var inte bara en gång smärtan fick mig att gråta. det är sant, det var fruktansvärt.

natten inatt har varit lite bättre. blivit snorförkyld dock och knappt kunnat andas, men febern har lagt sig. min hals gör ännu mer ont men mitt hjärta slår inte i ultrarapid längre.

ska tvätta om ett par minuter och sen ska jag inte göra ett dugg.