och så när man tänker "äntligen, det kanske går bra nu" blir man lämnad i elden och rostad på kärlekens grill. återigen, igen, igen och igen. men vad vet jag, han kanske hämtar mig ur brustna hjärtans kakbutik sen och förklarar mig sin eviga kärlek. ah suck. jag menar, det funkar inte att vara sådär supercharmig med världens vackraste leende och säga alla dom där perfekta sakerna och bjuda mig på dom där underbara kyssarna o sen bara "hasta la vista baby" ungefär. jag fungerar inte så, fast det kan ju inte du veta, o andra sidan. fan fan fan.