jag vet inte riktigt om jag mår så mycket bättre egentligen. hålla god min och sådär är jag väldigt bra på. alldeles för bra. ibland inbillar jag till och med mig själv att allt är tipp topp och att jag har råd med den där kappan som ju är så himla underbar. det har jag inte. och jag har minst av allt råd att åka till malmö hit och dit. och jag hatar det. jag måste söka jobb och det hatar jag oxå, för jag är en kräsen människa och vill inte vara en av dom som börjar på kvantum och slutar på kvantum. ni vet, fastna för livet lixom. o andra sidan hade jag nog inte tillåtit mig att fastna, men ni vet. aarhhh. jag vill ju ha något glassigare jobb, som inte innefattar glass... det är väl bara o söka antar jag, man kan inte få annat än ett nej.

och när jag väl får ett sånt där skitjobb, som inte alls är ett skitjobb men som inte håller i mina ögon egentligen, kommer jag hoppa av glädje, för då har jag ju faktiskt ett jobb trots allt! jag kommer hoppa och skratta åt alla som inte har jobb. jag är så jävla elak egentligen, det har jag fått av pappa. vi är sånna där människor som gillar andras lidande och som gör vad som helst för att trycka ner andra. men vi förnekar det. iallafall jag, för jag är snäll egentligen. hoppas jag.

äh, ni ska inte ta mig på så stort allvar.