jag: jag hatar min pappa just nu. ring mig sen.
izza: jag hatar min mamma just nu. jag ringer sen.

det är skönt att ha någon att ty sig till. på somrarna blir det bara så att det är hon och jag. och det är så jävla bra! ge oss en bil imorron så vi kan åka till havet! (pendlar gör jag inte i första taget, tack.)

jag: jag ni sponsra min klippning?
pappa: nej för helvete, du klipper dig var o varannan dag o vi har gett dig så mycket, stockholm, studenten, nu får det fan va nog. skaffa ett jobb!
jag: jag försöker.

förihelvete! gett mig mycket? jag fick 600:- vardera av mina föräldrar innan sthlm/studenten. (det var till studentkläder, som inhandlades i sthlm.) är det mycket? non. en ynka 300 kronor kan dom väl avvara. mamma var dock tyst så jag gissar att hon sticker till mig pengar i hemlighet sedan och säger "ssschhh, säg inget till pappa". men jag vet inte. är bara jävligt irriterad.

sen är jag så jävla trött på det här med telefonnummer oxå. "kan jag få ditt nummer?" javisst, men när fan hade du tänkt använda det? varför i helvete ber man om nåns nummer om man ändå inte ska ha det till nåt? skit hellre i det då. jag har hört av mig. SUCK!

det är killars fel alltihopa. det är dom som gör alla små problem så mycket större. jag är trött på det, jag är trött på er och mest av allt är jag trött på mig själv som bara faller o faller o faller men det är fanimej aldrig någon som är där och tar emot mig. dra åt helvete!

ah, skönt att skriva av sig. adjö.