idag tog jag mig i kragen och tittade på step up. och jag får sådär ont i magen, på gott och ont, för jag vet att det är exakt så jag vill ha det. och tårarna bara rinner, håret på armarna ställer sig rakt upp, jag ler, jag mår bra. det var en underbar film och jag vill ha en sån man! grrr!

jag vet att jag aldrig kan sluta dansa. jag vet att det är det enda jag vill, egentligen. men jag vet oxå hur svårt det är och det är det som gör ont. ofta kan man plugga sig till en utbildning, kämpa som fan och sedan få ett jobb. men hur mycket jag än kämpar är det inte säkert att det ger något resultat.

(för att pika lite, man kanske skulle opererat sig till man, det verkar ju funka bättre.)

jag är kär och jag är inte kär och jag mår bra och jag mår inte bra.
men jag vet iallafall att alla tankar kommer ersättas med dans, skratt och tårar (för ja, jag kommer gråta) denna veckan. vi har fem föreställningar och det betyder slutet på dansterminen. och för mig slutet på iallafall ett år eftersom jag ska till USA. och nu har jag börjat komma så nära alla att jag inte vill släppa dom. sista danslektionen kommer bestå av tårar. jag vet det. alla kommer gråta. eller kanske bara jag? jag vet inte. jag tror vi gråter. för jag tror vi gillar varandra så pass mycket. och maria kommer gråta, därför kommer vi oxå gråta. men det gör inget. för det betyder bara att vi håller ihop.

här är min drömman: