Har gått halva Hässleholm runt idag. Strosat i solen och blåsten, luftat huvudet men det hjälpte inte ett dugg. Faktum är att man ju faktiskt inte kan göra någonting annat än att tänka när man är ute och går.

Vet varken in eller ut. Borde gå och lägga mig.

Men så får man allting förklarat för sig och så känns det bra och så är man nöjd. Fast ändå inte för en stund senare kommer det där upp som vi alltid tar upp. Och det är så korkat för det var så längesen men ändå verkar ingen av oss kunna släppa det.

Nu släpper jag det och går och lägger mig.

Dagen har mest varit neråt men vid tillfälle har jag lutat huvudet tillbaka och skrattat så jag blivit varm i själen. Sådant behövs men jag vet inte vad det är som ligger och gnager. Eller egentligen vet jag nog det men jag vill inte erkänna det ens för mig själv. Fan fan fan. Sen att gå runt och dagdrömma är det sämsta som finns. Gör bara saken värre.

Hatar att inte få svar på sms heller.
När jag på något sätt blottar min själ.
För honom.

Nej usch, lägg av. Fattar inte vad jag håller på med.