Om det fanns någonting som var bra, så finns det inte längre. Vet inte om jag ska skylla på dig eller mig själv. Vet bara att allt är så fel det kan bli. Inte för att det någonsin skulle kunna vara rätt, mellan dig och mig, men. Jag vet inte.

Samtidigt tänker jag att det inte finns något att förlora. Att jag lever nu, och helst inte borde vänta på att agera förrän det är för sent. Brukar bli så annars.

Men hur skulle någonting bra kunna komma ur detta?

Just det.