Idag är en dag lik alla andra. Upp, frulle, laga mat, cykla till jobbet, springa brevbäring, duscha, fixa, äta, jobba vidare, stänga halv åtta, cykla hem (solstopp på vägen kvällen till ära) och slå på SATC. Känns som en riktig slentria. Allt går på rutin. Men i helgen har jag ingenting planerat, för första gången sen mitten av april. Första helgen (både fredag och lördag) som är tom. Jag hoppas det förblir så, även om jag kommer klättra på väggarna. Jag behöver det. Egentid.

Jag har ont i magen men den 8:e ska vi ha postfest. Då kommer allt bli bra igen. Det är Linus tur, om han inte bangar. Eller så är det dags för Joel att bjuda hem oss till sig. Blir säkert bra. Mina kollegor är bra.