Well. Inte bara har jag en stor blåsa på trampdynan, jag har även lite feber och ont i halsen. Fantastiskt. Jag behöver verkligen jobba så jag hoppas det är borta till i morgon. All gone. Jag hoppas allt är lite annorlunda i morgon. Söndagsångesten är iallafall. Kanske ersatt med måndagsångest, men ändå lite mer lätthanterligt. Fan, jag hatar dig och mig och oss och det förflutna. Och att det är så lätt men ändå svårt.

How do you leave the past behind when it keeps finding ways to get to your heart?