Kom till Björket! Woho, inga kaskader av spyor, dock blev jag aspackad på fyra öl! Men det var roligt.

Började festa hos Sandra där det var lite postfest. Sedan drog jag, Emma och Linn hem till mig när spriten tog slut. Jag behövde dock inte mer. Fast det inbillar man ju sig alltid. Men men. Frank var tillbaka förresten!

Jo, ser ni. När jag skulle möta Emma och Linn hörde jag Frank krafsa och ha sig inne i sovrummet så jag skulle titta vad han gjorde där inne. Öppnade dörren. Ingenting. Han var ingenstans! Jag har en säng, en byrå och ett sängbord där inne, så det finns inte jättemånga ställen för honom att gömma sig på. Han var ingen stans. Borta. Puts väck. Kom inte fram heller.

Lämnade lägenheten och min försvunna katt.

Var förkrossad, men när vi kom tillbaka, då var han här! Helt fantastiskt. Åh så skönt. Så jag kunde med gott samvete ge mig av till Le Björkét.

Det var ju 80- & 90-talstema. FANTASTICO! Jag önskade Electric med Leila K och DJ-n såg ut som om jag gjort hans kväll, och när spelande låt var slut hörde jag introt till Electric och dansade som en dansande dansare. Fast fulare. EMILIE SKULLE VARIT DÄR!

Mitt under mitt discoinferno blev jag trampad på ringtån av en klack. Höll på att dö av smärta men ingenting skulle förstöra min bästa låt. Så jag dansade vidare. Sedan, när låten var slut, då kunde jag dö. Dö av smärta.

Och idag, åhåhåhåhåh vad ONT jag har! Vet inte hur jag ska kunna dansa...