sådär en torsdag...
idag insåg jag något för första gången. en sån grej man inte kan skriva ut här för hela världen att läsa ni vet. men shit, jag kan inte sluta tänka på det. visst har jag funderat över det förut men nu var det som en stor varningsskylt började blinka och säga - ja, det jag inte kan skriva. gud.
emilie har varit i milano en vecka. jag är avundsjuk.
imorron ska jag sova så länge som möjligt. vid tolv, skulle jag gissa, ska jag in till stan och möta carro i klassen och ge henne en shoppinglista till systemet. JAG ÄR JU BARA 19!
pesetas springer i sitt hjul som någon som tränar inför OS. men endast i mörker. så fort jag tänder en lampa stannar han och rör sig inte ur fläcken. förstår inte vad det är med honom. jag tycker han blir konstigare och konstigare för varje dag. dessutom lyckas jag inte få bort kisslukten från honom. kan man bada en hamster? hur ofta jag än rengör till honom sitter lixom lukten i hans päls, verkar det som. o andra sidan luktar jag inte på honom speciellt ofta, men när jag kommer riktigt nära och vill gosa lite genom buren...
alldeles för långt inlägg om en hamster.
vad jag ville ha sagt var: därför sitter jag nu i ett kolsvart rum. vad som helst kan finnas bakom mig. och bara för att jag tänkte den tanken vågar jag inte vända mig om. o andra sidan är ju pesetas där bak, my knight in shining whatever.
GONATT.