Kände för att gråta igår så det gjorde jag. Mycket. Det var skönt. Fast näsan täpptes igen ännu mer så jag fick lite svårt att andas. Det var skönt ändå. Alla borde unna sig att gråta riktigt rejält då och då.

Idag mår jag bättre! Inte sjukdomsmässigt men känslomässigt. Nyser och hostar hela tiden och (som på beställning nös jag tre gånger nu) har nog snytit ut halva hjärnan.

Mor och far är ute med hunden, min bror spelar på sitt trumkit, typ guitarhero fast trummor. Det var roligt, jag provade.

Idag vill jag städa på mitt rum, men jag orkar nog inte. Här ser rätt krigsaktigt ut. Och som vanligt är det kläder överallt. Mamma tvingade mig ju att byta om igår när vi skulle iväg (vad är det för fel på shorts och tunika?) så här ligger extra många kläder framme.

Nu ska jag titta på säsongsavslutningen av Lost eftersom jag inte hunnit passa in det i mitt schema på en vecka. Men NU. Ibland är det bra att vara sjuk och inte behöva göra något.