jag håller på att samla ihop mina tankar kring fredagskvällens huvudattraktion: cloverfield. jag trängde mig på henrik med vänner när dom bestämde sig för att gå på bio. (nej, jag blev faktiskt medbjuden.) ett gäng killar med tidsoptimism gav oss 6 minuters marginal i kristianstad innan filmen började. tur vi redan betalt och kunde hämta ut biljetterna i biomaten. smart påfund!

för er som inte vet blir manhattan i cloverfield än en gång attackerat utav ett okänt monster. hela filmen är filmad med handkamera, som en slags dokumentation. tänk blair witch project. det är skakigt och man blir nästan åksjuk emellanåt men det blir mer spännande såhär. en ny idé som funkade bra. i början bekantar vi oss med karaktärerna genom en hejdåfest för en av huvudrollerna. "du skulle nog lämnat stan tidigare", säger hud, han som filmar efter en oljetank exploderat och ett monster börjat vandra på ön. snart kommer frihetsgudinnans huvud flygande.

det funkar igenom hela filmen. hud, kommer med jävligt sköna kommentarer mitt i all panik. såklart ryms kärlek i kaoset. vi får egentligen inga svar, men det är väl både på gott och ont. dom hade iallafall en jävligt bra kamera. med över sju timmars batteritid, och bandtid, lampa, nightvision OCH kraften att överleva en explosion.

bäst var när två personer lämnade salongen efter tio minuter. "vad dåligt filmat det är!" hörde jag dom muttra flera gånger innan dom till slut gick. herregud. vi skrattade.