när jag satt på bussen till skolan i morse och lyssnade på uppsnärjd i det blå samtidigt som jag kisade på grund av solen i mina ögon tänkte jag att livet kan inte bli mycket bättre än såhär. ändå kunde jag inte släppa känslan att jag kommer dö idag. det bara smög sig på, helt plötsligt, som en klump som la sig i halsgropen. "petra, du kommer dö idag."

väl i skolan med 1½ timmes bilresa framför mig kände jag att jag kommer dö i en bilolycka. känslan satt i jättelänge. större delen av dagen. jag kommer dö, jag kommer dö, jag kommer dö. men än lever jag, tack och lov.

hur som helst! bilresan skulle ta oss till grängesberg i dalarna, där vi skulle kolla på svenska filminstitutets filmarkiv. TOTALT onödig resa. svin tråkigt.

bäst på hela dagen var att jag fick köra bilen hem. först vågade jag inte, men när jag väl satt bakom ratten var det riktigt gött. o det gick bra med, för att vara andra gången sedan jag tog kortet, och sist var 2½ månad sedan. så det var ett bra avslut på en seg dag.

kvällen kommer jag ägna åt sånger från andra våningen, som jag började titta på igår men aldrig orkade se klart, den kändes lite för grå för det underbara vädret. och samma sak gäller i och för sig dagen till ära oxå, men ja...

ledig imorron! YEAY!