vad är hemma och vad är borta? ja det vet jag knappt längre. jag trivs underbart bra i örebro och det känns som en perfekt stad att tillbringa dom närmsta tre åren i. men just över helgen är jag i hässleholm! för på måndag bär flyttlasset uppåt. hittills har jag bott i en resväska (eller två... tre, kanske fyra? beroende på hur man ser det.) inte allt för roligt. men nu bär det iallafall av på riktigt!

jag är väldigt ledsen över att folk inte hört av sig. dom enda är mamma, pappa och henrik (efter övertalning) och izza. att man inte ens kan svara på ett sms, ringa och säga hej eller ens skriva en rad på internet där jag vet att alla sitter.

mina elva inflyttningsfestsinbjudningar har fått ett svar. ETT. varför? är jag redan bortglömd? det svider i hjärtat lite grann.

fast jag har ju nya kompisar så jag överlever. vad fan snackar jag om, det gör jag inte alls! det är ju NI som är en del av mig. det är er jag vill bjuda upp, det är er jag vill träffa, er jag vill umgås med. är det så svårt att höra av sig då?

en uppdatering visar att jag har en vän till: emilie! det är bara så att hennes mobil vill begå självmord och då den är tvilling till min blir jag orolig för min älsklings framtid. whatever, försök ta dig dit, men jag förstår om det inte går. jag menar LA, det är ju sinnessjukt! imorron ringer jag dig för jag vill veta allt! synd att jag inte har något snaskigt att dela med mig av. det enda jag har är en kille med fina ögon som jag inte ens vet vad heter. men han pratar iallafall med mig och carro och det är ju bra. och man kan väl nästan säga att han bjöd in oss till en sittning på måndag. och det är ju bra. äh, jag svamlar.

jag borde sova, imorron ska jag klippa mig, i ottan. shit vad jag har att göra. natti!